Orkar inte ta itu med det. Måste. Måste städa nu. Men hur? Var? Allt behövs ju städas, var ska jag börja? Vilket rum?

Vi får långväga gäster både i morgon och på lördag. Både från söder och från norr. Jag vill ju att det ska vara fint här då. Jag vantrivs i mitt hem. Vill inte släppa någon över tröskeln. Jag kan inte bortse från det och slappna av. Tyvärr.

Det börjar bli äckligt här. Det är inte bara stökigt. Det är äckligt.

Men jag orkar inte. Helt kraftlös. Initiativlös.

M.

Igår åkte jag till Örebro med jobbet. Jag älskar att åka bil. Sitta. Titta. Prata. Stanna. Dricka kaffe. Åka. Läsa på vägskyltar. Lyssna på radio. Åka, åka.

Allt var vitt, vitt. Vita vidder. Små vita kyrkor i vitt landskap. Stora, mäktiga, vita vindkraftverk. Ren energi. Himlen var ljusblå. Så underbart fint. Jag kan njuta i det oändliga av detta underbara...

Jag älskar att läsa på vägskyltar. Åh, så söta små ortsnamn det finns! Några av dom platser som finns mellan Göteborg och Örebro: Östansjö. Vivalla. Långsmon. Trollhättan. Vargavidderna (Vargavidderna är ett naturreservat).

Det var verkligen en härlig resa igår. Studiebesöket var också väldigt bra, vi var så glada när vi åkte därifrån. Litet avbrott i det vanliga piggar dessutom alltid upp.

Nu: Vardag.

M.

Mellan Storebors skola och Hemmet är det sisåsär 500 meter. På denna sträcka räknade jag och Killarna till 46 bajskorvar. Det gäller att veta var man sätter sina fötter såhär i tövädret. Ja, det kan ju ha sin tjusning om man gillar skit   

Nu längtar jag efter ett sjuhelvetes skyfall som spolar riktigt rent.

M.

Jag har några saker som jag säger ganska ofta. Som till exempel om nån frågar hur det är, så svarar jag: "Ja, jag ska inte klaga."

Nu har jag kommit på mig med ännu ett frusmantra: "Inga problem, jag går ingenstans." Detta säger jag en gång varannan dag, ungefär -till exempel om någon vill kolla av en tid att komma hit.

Är det nått bra eller nått dåligt? Jag vet inte. Känner mig ganska ofri. Samtidigt som jag ju vill vara hemma och ta det lugnt.

M.

Gubben kom hem för att åka till jobbet snart igen. Den mannen ser man inte mycket av om man inte jobbar på hans jobb. Han får dollartecken i ögonen när telefonen ringer. Han gillar stålar.

Jag skickade med två påsar tvätt. För när han jobbar precis heeela tiden kan jag ju inte tvätta (inte utan att dom små får psykbryt på att gå upp och ner i tvättstugan, i alla fall). Han får tvätta på jobbet. Snacka om dubbelarbete -ta med sig tvätten på jourutryckning.

Han klagar inte. Det är väldigt, väldigt sällan som jag hör honom beklaga sig över någonting alls.

Här i kvällen är bara jag och Såna Som Sover.

Såna Som Sover ligger i dubbelsängen. Lillebror febergnyr. Han gillar inte att Storebrors fot ligger där den ligger. Jag baxar på Storebror. Storebror börjar prata i sömnen. Helt obegripligt, men han har ett så nöjt leende. Gott, han drömmer något riktigt trevligt.

Lillebror ropar Storebrors namn. Hans lilla hand sträcker sig över sängen efter Storebrors men han når inte riktigt fram. Febersömnen vinner och han får ge upp. Jag öppnar fönstret och släpper in vintern i sovrummet.

Kollar nyheterna. Hemskt tråkigt. Går och stänger fönstret. Lillebror protesterar, jag öppnar igen. Letar efter något mammalyxigt. Vinet smakade inge vidare efter en vecka i kylen. Det får förpassas till en köttgryta eller nått. Det fick bli något väldigt onyttigt istället. Kallas undantag.

Inte mycket att göra mer än att krypa ner mellan Gulden. Lillebror är så varm, han blir skön att värma sig hos. Som ett element. Jag kommer att vakna flera gånger men det gör jag så gärna. Det är så gott med en liten sjuk. Och Lillebror tycker också att det är bra att vara sjuk, då får man ju vara ledig. Just det, det är mammas pojk!

Men om man frågar vad det bästa han vet är så svarar han: "Att vara frisk". Vad som är det värsta har han inget riktigt svar på.

Nu ska jag sätta tänderna i en ny bok     Tack Kära Vän!

Godnatt!

M.

Då ska du mejla Aftonbladet. Skicka gärna med bilder också!

M.

Det finns väder för alla. Och det finns passioner för alla väder    

M.

Varför är människor så jävla rädda att besvära varandra? Man vill inte tynga andra med sina problem. Man vill inte bli tyngd av andras problem. Jag blir jäkligt provocerad av när folk säger att dom "har nog med sitt eget" och därför inte vill ha med andras problem att göra. Och jag hör det alltför ofta och jag blir lika förvånad varje gång.

Är det verkligen så? Har folk "nog med sitt eget"? Är det så jävla jobbigt allting så att man inte orkar med en annan? Nänä, man kan inte engagera sig i allt... Stackars folk som har så mycket.

Göran Persson satt och sa i en intervju att han väljer att inte besvära sina arbetskamrater med privata problem. Britney Spears satt i en annan intervju och sa samma sak.

Det är som en slags obehaglig sanning som är allmänt accepterad och godkänd. Man ska inte besvära andra om man har det jobbigt.

Och det irriterar mig.

Usch.

Hallå! Låt oss vara för varandra. Ställa upp för varandra. Orka lyssna på den andre. Låt oss slå hål på den där jävla klyschan!

M.

Mammalycka är när man ringer till fritids för att säga att Storebror kan få komma hem tidigare idag -och han inte vill det för att han har så roligt.

M.

Decenniets största snöflingor! Utanför fönstret.

Gud, vad vackert. Glatt och rofyllt. Hela luften är vit.

Härlig dag, härlig stund. Hade en jäkligt bra föreläsning idag igen. Skitbra kurs. När jag satt och åt underbart god och vacker rödbetssoppa ringde dagis. Mammaplikten kallade och jag fick en halvdag, helt plötsligt.

Nu ligger Lillebror och sover febersömn. Snön är oooändlig.

Just nu är det horisontallunk i livets berg- och dalbana.

Laddar inför nästa nerförsbacke.

Och apropå nerförsbackar, i morse kläckte Storebror: "Hoppas att det regnar snart så att vi får mer isbackar!"

Tji fick han.

M.

Storebror blev lite besviken när han inte blev bjuden på E:s 5-årskalas. Lillebror är bjuden. Storebror tycker att han också är vän med E.

Ibland är det så. Så många gånger som Storebror fått gå på kalas där Lillebror inte fick vara med. Nu går Storebror inte på dagis längre och hör sålunda inte till den kompiskretsen längre. Lillebror hör dock fortfarande dit.

Javisst ska det få vara så, tänker jag. Men ska jag vara ärlig så känner jag inte så (jamen, skit samma vad jag känner, vi är ju alla olika).

Jag ringde för att tacka ja å Lillebrors vägnar. Jag förhörde mig lite med E:s mamma om tillställningen. E:s mamma sa: "Ja, så är det bra om en förälder är med som trygghet." Då svarade jag: "Inga problem, Storebror kan följa med om det behövs."

Nä, jag skojade. Så sa jag ju såklart inte   

M.

Idag har vi slitit som små gnuar här på jobbet. Vi har jobbat mycket och hårt, jag och snälla kollegan H.

Nu var det då äntligen dags för rast. Kollegan H har alldeles rätt i att vi ska fan ha rast. Hon tar rast och avkräver mig löftet att jag också ska ta rast annars kan inte hon ta rast.

Jo, det var faktiskt befogat att kräva det. Hon känner mig alltför väl.

Okej.

Men vi har en del kvar att göra innan dagen är slut och om jag tar rast hinner vi inte det. Då blir det ogjort.

Jag gillar inte ogjort.

Jag kan inte göra det i smyg, för det kommer hon att märka direkt! Då har jag inte hållit vad jag lovade.

Så nu har jag rast fast jag egentligen vill göra dom där sista grejerna. Kanske kan jag göra lite i smyg ändå? Typ göra rent i micron, där tittar hon säkert inte...

M.

**********************

Äsch, kunde inte hålla mig. Nu går jag här och smygstädar ändå...

Jag var så sur igår kväll. Jag var skitsur nästan hela dagen idag. Ingen fick komma nära mig och mitt åskmoln. Helst inte prata med mig, heller.

Det är ju inte så lyckat att gå på 50-årskalas när man känner sig som (är) jordens surpuppa. Man vill ju inte sabba en sån tillställning. Jag var lite nervös att åka till kalaset, att min surhet skulle skina igenom.

Men tänk! Tänk, vad lite trevligt sällskap och lite alkohol kan göra med jordens buttraste! Jag hade verkligen en trevlig kväll! Även om festen var för en annan person tror jag att den som fick mest ut av den var jag.

För med ens jag kom in i det där huset där kalaset var tappade jag suret. Det var borta och gick inte att hitta igen.

Då snackar vi bra kalas, va!

Åh, vad skönt!

M.

Jag får inte nog.

Jag vill bara ha mer! Jag vill bada i snö, drunkna i snö. Snöa meeer!

Jag ska aldrig, aldrig glömma denna vinter. Jag ska tjata om denna vinter många vintrar framöver. "Kommer ni ihåg vintern 2010?" Alltså, det är ju detta som kallas väder. Riktigt väder. Inget låtsasbjäfs, detta är grejer!

Jag älskar vinterleken. Jag älskar att göra varm choklad till Dom Små. Jag älskar att se snöflingor falla i gatlyktornas ljus. Jag älskar att skotta snö och att pulsa fram med snö upp till knäna.

Jag pratade med jobbet förut idag. Ingen har skottat idag (jag har ju inte varit där). Dom har lämnat allt till mig i morgon! Jippi! Jag kommer att få skotta hela dagen! Jag får vara ute, vara nyttig (nyttig som fan), kroppsarbeta och bli sådär härligt mjuk (mör) som man blir av ett helsikes gott dagsverke.

Skyffla snö som fan.

Nej, jag är inte ironisk. Kan någon levande människa tala om för mig varför jag bor i denna stad? Varför bor inte jag i till exempel Dalarna? Det är ju detta jag älskar, detta väder.

Jag önskar jag kunde åka skidor. Tänk, att kunna ta skidorna till jobbet! Det hade ju varit härligt.

M.

Nej nej!

Inte bli sjuka just nu!

Ni får gärna vara sjuka närhelst ni vill, bara inte just precis nu. Kan ni bli sjuka på söndag, istället? Det skulle vara så bra om ni kunde det. Då kan vi vara hemma och gosa så mycket vi bara orkar...

M.