Inlägg publicerade under kategorin änglar

Av M. - 23 juni 2010 12:50



Igår var en sån dag. Pappa sa att det nog var änglar i luften.

 

  

 

Jag var ute och åkte ett jobbärende och hittade min gamla pappa på en spårvagnshållplats, precis som jag tänkte att jag behövde säga en grej till honom. Se där, då kunde jag ju också ge honom lift och han kom ifatt i sin tidsplanering (och vila sina gamla ben en stund). Sen kom jag hem och hade fått nytt besked från skolan. Jomenvisst, nu har jag minsann kommit in! Jag som trodde att det var helt kört, fatta vilken överraskning! Joppi!

 

Åsså hade det fallit sig så turligt att jag är ledig i fyra dagar.

 

Tja, behöver jag säga mer?

 

M.

 


ANNONS
Av M. - 4 mars 2009 21:36



Jag tror på änglar. Jag tror att änglar är sända att fixa till lite ibland. Det händer ganska ofta att jag undrar ifall en person som jag mött är en ängel.


Det är snabba möten med människor (?) som räddar en situation och försvinner i tomma intet.


I höstas skrev jag om en av dom. Jag ska berätta om en till.


Vi var ute en dag. Jag hade gått i spinn och var arg på barnen. Jag var så jäkla arg och trött att jag sa till dom att: "Nu vill jag inte vara er mamma längre, nu går jag". Jag gick iväg en bit och dom stackars små barnen blev ju helt förtvivlade och sprang gråtande efter mig. Ja, ni fattar... Inge bra dag, usel jävla morsa. Hur fasen vänder man när man blivit så omdömeslös? Hemskt :(


Då kom en liten tant. Hon gick omkring runt sandlådan och cykelbanan och såg sig om och det syntes att hon undrade vart hon skulle gå. Hon tog sikte på mig och kom fram. Hon hittade inte vägen, sa hon. Hon hade ont i benen och det var jobbigt att leta. Jag frågade vart hon skulle och hon sa att hon skulle till en gata som låg ganska nära. Jag började förklara vägen men tanten såg förvirrad ut. Hon tackade så mycket, ville inte besvära mer. Tack, tack och tack. Sen gick hon åt lite fel håll på sina onda ben.


För att göra en lång historia kort: Jag erbjöd att köra henne. Hon ville absolut inte vara till besvär så jag fick mobilisera allt kvitter jag hade och lova att det bara skulle bli trevligt, vi hade ändå inget att göra. Nu var det slutbråkat med barnen (vi var ganska överrumplade alla tre), vi skulle köra tanten till gatan.


Det visade sig att gatan var längre än jag hade koll på och vi fick köra tanten en lite längre bit. Väl framme vid rätt hus sa hon att hon bodde där (?). Barnen fick varsin peng som tack och sen har vi såklart inte sett tanten igen.


Tur att hon kom där. Räddande...


M.



ANNONS
Av M. - 26 september 2008 14:49



Idag mötte jag en ängel. En räddare.


Jag var med knattarna på Torget och höll på att tappa tålamodet. Det var bussar, glaskross och folk överallt och barnen sprang åt varsitt håll, skulle klättra in i tidningsställ, dricka kvarlämnad colaburk och så slogs dom. Jag sprang till höger och vänster efter dom och väste hotelser om indraget lördagsgodis åt dom.


Då kom en man. Han såg ut som en sån där herre som jag föreställer mig sitter på cafeer i timmar och röker och röker tillsammans med likasinnade. Han påkallade min uppmärksamhet och frågade mig vad det stod på hans papper. Han undrade vem avsändaren var. Det var från socialtjänsten i stadsdelen. Han frågade inte vad där stod, han frågade inte om vägen. Han bara frågade vad det stod längst upp i vänstra hörnet, i brevhuvudet.


Sen var jag helt avväpnad, jag hade kommit av mig i min hotelsekampanj. Jag hade tjänat lite nya krafter under denna lilla andhämtningspaus.


En halvtimme senare mötte vi honom i en affär på ett annat torg. Det kändes gott att bara ha honom i närheten, som en snällförsäkring.


Jag tror han var en Ängel.


M.



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se