Inlägg publicerade under kategorin samhälle

Av M. - 5 december 2010 13:45



 

Ja, Erik Ullenhag är ju inte mindre folkpartist än nån annan folkpartist, om man säger så. Det är förvisso inte så himla konstigt, han är ju folkpartist. Och folkpartist som han är, tycker han att heltäckande slöja skall kunna förbjudas i skolan.

 

Much ado about nothing, liksom. Det är ju inte nått särskilt stort problem med kvinnor som bär slöja i skolmiljö. Det rör sig om enstaka kvinnor och ofta kan man lösa situationen utan något förbud.

 

Diskrimineringsombudsmannen påpekade också mycket riktigt att även om vi tycker att det är trevligt att se varandras ansikten så är det givetvis inte omöjligt att kommunicera med en person som bär slöja, möjligen är det något utmanande för den som är ovan vid det.

 

Frågor och svar om niqab-ärendet på DO:s hemsida

 

I Sverige rör det sig oftast om niqab (och inte så himla ofta om burka) och då ser man ju kvinnans ögon. Man får väl förutsätta att en kvinna som bär niqab kan prata (om hon inte har något funktionshinder som gör att hon inte kan det). Kanske känns det lite ovant för en sån som jag, men visst skulle jag klara av att kommunicera? Varför måste jag se en människas öron, hårfäste, haka, mun och näsa för att kunna prata med henne eller förstå vad hon säger?

 

Dumheter, det klart att jag inte måste! Jag kanske vill se hennes ansikte, men jag måste inte. Och vad är det värt? Är min ovana (och kanske obehag) att prata med en kvinna med niqab så mycket mer värd än en människas tro? Jag irriterar mig på att människor verkar tycka att deras rätt att se en kvinnas hela ansikte är viktigare att värna än hennes rätt att utöva sin religion på ett för henne värdigt sätt. Hallååå, snacka om att tro att man är värdsalltets centrum, liksom!

 

(Jaja, okej: I vissa väldigt speciella situationer kan en klädedräkt som niqaben kanske vara ivägen eller rentutav farlig men dessa enstaka situationer påkallar inte en lagändring som den folkpartiet driver, tycker jag. Och det är förresten heller inte där som tyngdpunkten i diskussionen ligger.)

 

Folkpartiet haussar upp ett ickeproblem och river i förbifarten en stor jävla reva i våra grundläggande rättigheter. Men varför? Oavsett vilken förklaring jag kan knaktänka ut tycker jag att det är rätt läskigt. Minst sagt.

 

Tänk, om vi kunde vara så begåvade att vi kunde se nyanserna. Måste alla vara för eller mot? Är detta nånting som vi alls ska strida om? Skulle vi inte tillsammans kunna arbeta för en värld där en kvinna som inte vill skyla sig ska få slippa det och där en kvinna som vill bära religiösa kläder kan få göra det. En värld där vi försöker lösa problem som uppstår (som till exempel kommunikationsproblem i skolan) på ett sätt som inte kränker människors rättigheter utan som alla parter kan finna sig tillrätta i. Jag menar, hur svårt kan det va?

 

Hur svårt kan det vara att i alla fall försöka?

 

M.

 


-Synd på en så söt kille som Ullenhag, förresten.   

ANNONS
Av M. - 20 september 2010 11:07



Alltså, man kan ju tro att Carl Bildt skulle vara en man med någon viss begåvning. Men just nyss såg jag ett klipp med honom där han säger ett par underligheter:

 

Att det vore "ett potentiellt problem" om dom Rödgröna skulle samarbeta med SD.

 

Som om det skulle va nån risk, eller?

 

Sen säger han att V är "emot internationell solidaritet i grunden".

 

Var karln full?

 

Skämt åsido... Beatrice Ask sa nått igår om att det är ett bekymmer med extrema partier i Riksdagen. Hon syftade då på SD och V. Hon kan nog säga såna saker i nyktert tillstånd...

 

Är det såhär Moderaterna tänker om V? Är detta en allmän uppfattning? Är det rumsrent, verkligen?

 

Det är väl ändå en milsvid skillnad mellan just dom två partierna! Vilken jävla låg nivå.

 

Herremingud.

 

M.



ANNONS
Av M. - 12 september 2010 21:31

Nu har väl ändå Kristdemokraterna fått det hela om lilla bakfoten? Inte kan dom väl mena att dom och Alliansen är vägen till ett mänskligare Sverige? Exakt på vilket sätt? Kan man ju undra sig...

 

  

 

M.

 


Av M. - 25 maj 2010 09:46


 

Suck och stön.

 

Fast det skulle ju kunna vara lite skoj (eller, ja...) att Kronprinsessan går med sin far till altaret och att Daniel Westling leds fram och överlämnas av sin mamma. Han skulle kanske rentutav kunna lämnas direkt till tjänstefolket. Om vi nu ska hålla stenhårt på förlegade könsroller, alltså.

 

M.

 

 

Av M. - 3 mars 2009 11:38



Jag läser vidare bland tidningarna...


Regeringen kommenterar (inte) Metalls "snilledrag". Åh, jag skulle så gärna vilja sitta i regeringen! Tänk, att slippa bry sig om nått! Så himla skönt...


M.



Av M. - 3 mars 2009 10:51



Jag har full förståelse och känner respekt för den rädsla och den ilska som detta väcker. Det är skillnad på folk och fä. Fy fan för att vara medlem i Metall idag, rent ut sagt!


Trust no one...


M.

-som kanske lugnar sig den dagen cheferna sänker sina löner?



Av M. - 10 oktober 2008 06:11



Japp, here we go again.


Debatt ikväll debatterade papparollen och så kom dom in på föräldraledigheten och att papporna ska ta/borde kunna få lov att ta mer ansvar och vara pappalediga.


Jag bara suckar, jag hatar dom där diskussionerna, för argumenten är så kategoriska och lösningarna är så klena.


Papporna borde kräva att få halva föräldraledigheten, bla bla. Man kan lagstadga så att papporna tar mer föräldraledigt, bla bla. Mammorna måste släppa taget, bla bla. Alla lika, ingen olika. Alla kan, det är VILJAN som saknas. Så är det. Blaha.


Åh, vad lätt det är att snacka! Åh, vad lätt att tro att det bara finns en sorts familjer. Familjer där föräldrarna har varsitt kön. Familjer där mannen tjänar mer än kvinnan. Där barnen äter mat innan dom fyllt 1 år. Där man väljer bort att helamma 1a året.


För att hjälpa dessa familjer (några andra familjer finns inte) kan man lagstadga. Varför? För att arbetsgivarna skall ändra värderingar? För att löneklyftorna minskar då? För att... Vaddå? Jag tycker att det är att dra i helt fel snöre. Jag tror inte på ilskna nedslag. Jag tror på att påverka attityder. Jag tror på kortare arbetsdagar och att löneklyftorna inte är så stora.


Men, det är klart: När jag väntade vårt första barn skulle vi såklart dela lika!


Snacka går ju...


Vårt första barn kunde inte äta. På BVC ville dom (som alla andra som ju vet allt så bra) gärna hjälpa mig att sluta amma. BVC sa att "det finns inga barn som svälter i Sverige idag". Alltså skulle det bara vara att sluta amma så skulle vi få se att pojken åt.


Jag satt med lillfingernagelstora barnmatsklickar. Längst ute på skeden för att han inte skulle kräkas. Det gick lite, lite grann. Efter några små klickar kräktes han. Jag var helt förtvivlad och torkade kräk. Skrek i min frustration på pojken (så jävla hemskt, jag vet. Jag gråter när jag tänker på det). Han måste ju äta, man kan inte amma, folk gillar inte att man ammar så länge, varför kan han inte äta, vad gör jag för fel, jävla unge... Jag stod vid diskbänken och grätskrek hysteriskt och hällde ut barnmat och vällingpaket i vasken. Han kräktes nämligen av välling också. Jag kände mig så jävla usel, jag måste ju sluta amma, folk gillar det inte. Jag minns att vi satt på café och min man tittade på ett annat barn som åt glatt. "Varför kan inte vårt barn äta sådär"? sa han.


Pojken kunde inte svälja. Det sa stopp i halsen. Allt kom upp. Hela tiden. Han kväljde och klöktes.


Stackars, stackars liten.


Måste sluta amma... Folk gillar inte... Jag fick höra att jag knöt pojken för tajt till mig. Att det var mitt eget ego och att barnet inte mådde bra av att inte få vara självständigt.


(I Debatt ikväll klagade en kvinna på att mammor tar gråtande barn från papporna. Jag gissar att det är för att amma dom? Stackars barn, stackars pappor. Själviska mammor)


Jag minns när jag kunde säga att pojken åt mat. Han var 1,5 år. Då kunde han äta. Jag minns att jag kunde sitta vid matbordet och fnittra förtjust, precis som mina kompisar gjort när deras barn var typ dryga halvåret. Jag var så fascinerad av att se mitt barn äta vanlig mat.


Nu kunde jag vara hemifrån. Nu kunde vi lämna bort honom till barnvakt om vi ville det. Han skulle inte svälta.


Innan detta kunde han i stort sett bara behålla bröstmjölk. Även om folk inte gillade det.


Jag är så glad att samhället inte hade hunnit "så långt", utan att vi själva kunde välja vem av oss som skulle vara hemma första 1,5 året (sen var jag arbetslös och då fortsatte jag att vara hemma. Hade min man varit arbetslös hade väl han tagit vid istället).


Vi är olika. Människor, både vuxna och barn (lillebror åt på McDonald's när han var 8 månader. Så det så). Vi har olika liv. Olika sidor. Alla lever i inte i heterosexuella förhållanden där mannen tjänar mer och med ett barn som kan äta. Detta har Kristdemokraterna tagit fasta på. Jag har hjärtat en bra bit till vänster, men i detta gillar jag Kd. Dom är dom enda som insett att vi är olika och har olika liv. Det tycker jag är ganska så illa... Man vill ju inte bli kristdemokrat, va... Hu.


M.




Än idag är storebror ganska "lättkräkt". Om han hostar eller skrattar så kräks han lättare än andra. Blir det för kul får jag avbryta och lugna honom så att han inte spyr. Nått är det. Synd att jag inte fick ro att låta honom få sin tid när han var liten. Jag är än idag rätt förbannad på omgivningen som pressade på. Tänk, om samhället dessutom hade krävt att jag skulle lämna mitt barn för att jobba innan han kunde äta mat! *Ryser*

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se