Igår var vi på föreläsning med Jesper Juul, jag och Vännen. Även om jag tycker att jag redan känner till vad han sa så skadar det verkligen inte att bli påmind. En repetition för att få upp mig på rätt spår.

Säga ja när man menar ja -och nej när man menar nej. Ja, det låter ju enkelt. Men ingen tror väl att det är det, va?

 *****

Utplåna inte sig själv. Det mår ingen bra av, allra minst Älsklingarna. Inte trampa på sin egen integritet. Ha lust till det man gör, inte göra av samvetskval och skuld. Annars kan det lika gärna vara.

Gränser är inte lika med regler. Gränser är något man har runt sig själv, vad man själv känner att man vill. Man ska respektera sina egna och den andres gränser.

Vad jag gillar så med Juul är att han inte tar något ifrån någon. Eftersom han fokuserar på relationen mellan människor så tar han inte från barnen till förmån för föräldrarna. Inte heller tar han från föräldrarna till förmån för barnen. Han har inte föräldrafokus, inte heller barnfokus. Juul har familjefokus.

Och det befriar oss från skuld. Det är mitt ansvar hur jag mår. Jag får sätta och hålla mina gränser runt mig själv. Kan jag det känner jag ingen skuld -och inte barnen heller. Det är ju när jag gör något fast jag egentligen inte vill för att jag känner skuld- som jag inte tar ansvar för hur jag mår. Och vems ansvar blir det då? Vem känner skulden? Jo, den andre. Och det där vill jag noga, noga passa mig för.

För det är inte kärlek. Det är så jäkla själviskt och orättvist för alla inblandade att kränka sig själv för alla blir ju delaktiga.

Att befria sig från skuld är att göra sina Älskade fria.

 *****

Jag bestämde mig för två saker:

• Att tacka nej till en inbjudan, för jag vill faktiskt inte (jaja, jag lovar att vara finkänslig). Varför ska jag sitta där med seriösa gänget utan självdistans what so ever om jag faktiskt inte vill det?
• Att bränna en bok i ämnet föräldraskap jag har som jag menar bara förmedlar skuld. Alternativt ge den till loppis men då skriva en varningstext på den: "Läses med stor försiktighet. Att öppna denna bok när man känner minsta skuld är förenat med stor fara för den psykiska hälsan. Endast för dom som redan tycker att dom är bra föräldrar. Här finns fan ingen tröst att få."

Nu samlar jag på frihet. Jesper Juul tillsammans med Mia Skäringers korståg mot skuld och skam sitter gott i själen (ett underbart tack till dig, grejla för att du såg till att jag fick läsa, se och njuta den frälsningen). Jag är frälst. Jag är förlåten. Jag är värd att gå vidare bort, bort från Mammaskuld och Måste   Jag packar min väska med ingen skit och ger mig av. Jag ska ut och samla glädje. Mina Underbara ska med, men nycklarna lägger jag i brevlådan när jag låst dörren. Där ska ingen in igen ändå.

Om jag mår bra så är jag bra. Så det så.

M.

Åh, jag beundrar människor som gör nått kul av eländet istället för att gnälla sig fördärvade. Den här är ju klockren   

M.

M. gillar!

M.

Nu har jag varit till för andra i dagar i sträck. Både för de mina och för andra småfolk.

Jag har klarat mig intill nu.

Men snart blir jag desperat efter att få ta ledigt från mammaansvaret! Jag vill inte ha förstavakten längre!

Och Gubben? Han bemödar sig inte ens med att tala om hur länge han tänker vara borta. Och, ja! Jag har frågat. Flera gånger. Jag har varit väldigt tydlig. Men han är också tydlig i det att han helt enkelt inte svarar.

Nu har jag slutat fråga. Det är på gränsen till förnedrande att fråga igen och igen och igen. Liksom needy, om ni fattar...

Senaste samtalet med Husbonn i eftermiddags. Jag fick nytt hopp om besked -men ack, vad jag bedrog mig:

"Hej! Det är jag."

"Hellu, älskling! Hur går det för er i stugan?"

"Ja, nu ska vi äta och sen ska vi gå till det andra huset och kolla läget."

"Jaha?"

"Ja."

"Okej. Ni ska alltså äta nu?"

"Just det."

"Och sen ska ni gå till det andra huset?"

"Ja, när vi har ätit."

"Jaha. Vad bra, då vet jag det."

"Mmmm..."

"Du... Jag har 5 barn vid bordet, jag får nog lägga på. Vad det nått du ville?"

"Nä, det var bara det."

"Okej, hej då. Puss."

"Puss."

Jag märker jag väl om det kommer in nån vuxen människa här nån gång.

M.