Alla inlägg den 11 februari 2010

Av M. - 11 februari 2010 20:15





Denna Dag. Jag säger bara: Hej Då Denna Dag och Hej Då och Adjöss!


Detta hade kunnat bli ett lite kul blogginlägg. Men jag orkar inte vara rolig. Fast vem vet, kanske nån skrattar åt eländet? Kul för den, då. Kanske jag skrattar åt det på andra sidan tröttheten.


Dagen började klockan 06 med att jag satt på toa och satt fast. Jag är aldrig hård i magen. Jo, idag var jag det. Jag satt på toa och klämde och spelade spel på mobilen.


I tjugo minuter. Såsom en Äkta Make kan göra, ni vet ;)


När man då sitter där och klämmer går det ju inte att väcka Knattar. Så vi blev riktigt sena att komma iväg. Jag klädde på Dom Små i sängen under det att dom vaknade och sedan var det bara i overallerna och ut genom dörren med varsin flourtablett.


Det har varit bättre morgnar. Men okej, det har varit sämre också.


Helt vimmelkantiga av trötthet vinglade vi i alla fall till skola och dagis. Sen åkte jag till min kurs.


På lunchen åt vi dyr dagens. Men jag har bestämt att dessa torsdagar ska jag ha det bra och unna mig så det unnade jag mig. Jag unnade mig också lite väldoft för servitrisen tappade ett glas lättöl över mig. Men vafan, det kan ju hända den bäste! Om jag jämför mitt öde med fyraåringarna i Indien som hugger sten på byggena med hackor lika stora som dom själva och sover på trottoaren så kan jag liksom inte klaga, va? Det var soligt, maten var dyr och god, föreläsaren jättebra.


Seminariet på eftermiddagen var helt okej. Detta skulle ju kunna bli en helt okej dag.



Jag hade tur med bussen och kom nästan fram till skolan för att hämta Storebror. Då ringer Kära Gubben. Någon som skulle våga gissa vad Kära Gubben hade på hjärtat?


Alldeles riktigt.


Han blir kvar på jobbet.


Jag blir själv ikväll.


Vi missar informationsmötet om skolans framtida organisation.


Ett argt Kalle Ankamoln tronade upp över mitt huvud. Stressen kröp på.


Eftersom det inte är tillåtet att vara på skolans område då man är påverkad ville jag noga klargöra för personalen varför jag luktade öl. Jag förklarade att det var en spilld lättöl och bla bla.. Ja!!! Jag är helt neurotisk, jag veet. Sån är jag.


Sen till affären och handla, sen hämta Lillebror. Såg någon en stressad mamma som jagde på ungarna förut i eftermiddag? Det var nog mig ni såg.


Jag förklarade såklart jättenoga på dagis också. Ingen ska ju tro att jag frivilligt luktar alkohol. Viktigt, viktigt.


Med famnen full av extrakläder, teckningar, matkasse, handskar och hjälmar försökte jag mana min lilla trupp att gå ut från dagis och hem.


Då... Då börjar Storebror att sjunga!


"Lallalaaa, min mamma dricker öööl, Tralla, hon dricker öööl varje dag trallaaalaa!"

 

  


"Nu räcker det" väste jag mellan tänderna.


Ingen reaktion, sången fortsatte. Jag vet inte vem som hörde. Jag hade nu väldigt sjå att komma ut från dagis! Jag puttade barnen med knäna och ICA-kassen ut genom dörren.


(Jag vill bara förtydliga här... Alltså väldigt noga förtydliga att Storebror aldrig i sitt liv sett mig med en öl. Noga, noga att påpeka detta för er som läser)


Dagispersonal har ju hört allt, tänker ni. Jo, men Storebror är nästan 7 år. Det är skillnad. Och nästan all personal är ny och dom känner inte oss.


Väl ute i vintern. Lillebrors fina grej som han klippt och klistrat höll på att gå sönder på vägen hem. Lillebror grät. Jag var arg som ett bi på Storebror och skällde. Storebror grät. Med mig hem hade jag ett jävligt stort svart moln och två helt förtvivlade små Bröder. Tårarna sprutade. Jag osade.


Jävligt arg var jag.


Och trött.


Och besviken på att Gubben jobbar ikväll (jävligt besviken).


Luktade illa.


Jävla massa grejer i händerna.


Gråtsnoriga Små.


Alla hungriga.


Artikeln om barnen i Indien fanns inte kvar som motvikt i mina tankar.


Mina blomsterdroppar hade jag inte en tanke på.


Förtvivlad gråt, kaos och ilska.


Jaja...


Nu har vi ätit. Nu är vi vänner igen. På nått vis var det liksom slutbråkat och vi kramades. Jag samlade mig och lyckades komma ur det arga spinnet. Lillebrors fina pappersgrej är inte trasig, den var aldrig trasig? Inga sociala myndigheter har knackat på ännu.


Inte Gubben heller.


I morgon är en ny dag. En ledig dag. Sovmorgon. Sovmorgon i sköna sängar. Barnen i Indien skall vakna på sin trottoarkant till en ny arbetsdag. Jag ska inte gnälla över att jag måste springa skytteltrafik till tvättstugan med veckans alla nedkissade täcken och sängkläder. Jag ska vara jävligt tacksam och glad att jag kan göra det. Jag ska vara jävligt tacksam att jag har möjlighet att gå till ställen där dom välter ut öl på folk.


Åttiofem kronor för en dagens lunch. I Indien tjänar dom en femma i veckan på bygget, det räcker till några bananer.


Vem fan är jag att klaga?


M.


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se